Steina åkte på husvagnssemester med matte, Agneta och border terriern Kajsa. Målet för första resdagen var GENDESHEIM på gränsen till Jotunheimen. Vi boddee på campingen, då får man sitta fast i jordkroken men det finns mycket kul att lukta på också. Dag två lyckades vi få till ett hundslagsmål i kön till båten till Memurubu, Kajsa och Steina är inte världens bästa vänninor..

Från Memurubu skulle vi sen ta en enkel promenad tillbaks trodde vi. Pyttsan! Berget stupar brant ner i sjön och stigen gick upp och ner och upp och ner med klättring och svindelframkallande stigar längs stup! Kajsa fick ont i ett ben mot slutet av turen och fick åka bitvis. Antagligen Steinas fel. Detta orsakade oss ganska mycket tankearbete om huruvida vi skulle uppsöka en veterinär eller inte och i så fall var men som tur var gick det över under natten.

Det tog oss 6 1/2 timme  i ömsom sol och ömsom åskregn (hjälp sa Steina) att återvända till "civilisationen". Vid förfrågan i kiosken visade det sig att avståndet till Memurubu är 11 km. Fågelvägen antar jag. Dessutom hade vi två km till båten...Den kvällen slocknade vi ovaggade kan man säga.

Dag tre styrde vi kosan mot Sverige över Dovrefjell och Trondheim. Vi landade på Storulvåns fjällstation i kvällningen och packade våra ryggsäckar för morgondagens avfärd. Fy vad tunga de blev, tyckte vi. 10 kg tyckte vågen. I strålande sol avgick vi mot Blåhammaren och fick snart byta till shorts. Och nu inträffade lämmlarna. Överallt. Hur som helst. Idiotiskt orädda men väldigt ilskna när de fick åka loop precis som i Norge. Återigen ett eldorado för Lämmelkillern! Kajsa prövade också på sporten men tyckte det var rätt larvigt. I förhållande till grävlingar, menade hon.. Grythunden.

Vi siktade Blåhammaren tidigt på eftermiddagen och blev jättesnopna att det gått så fort! Där bodde vi ett minimalt hundrum med våningsäng.Dag fyra vandrade vi vidare mot Sylarna. Det var blött och steningt och en del renar. Hundarna var kopplade hela tiden och hade lämmelförbud så gott det gick. Alla hundmänninskor vi träffade frågade -"Och hur går det med lämmlarna då?" så vi satt i samma båt kan man säga. På Sylarna hade de bra hundrum med stora burar som man tog med in på rummet. Vi hade fyra sängar i vårt rum och vi delade det med en welshterrier med matte. I ett annat rum bodde två beaglar och två gråhundar övernattade i halllen i en bur.

Dag fem gick vi från Sylarna till Storulvån. En smidig vandring mest neråt. En upplevelse för både folk och fä var en hängbro på ca 30 över en kraftig fors. Den var gjord av sträckmetall och helt genomsynlig och hur ska en stackars hund fatta att en sån håller? Det var riktigt duktigt av dem att ta sig över, båda två på egna tassar! Som Kajsa hade lite ont i. Hon fick skav mellan de två yttersta tårna. Det gjorde riktigt ont och hon var inte alls på hugget i flera dagar efteråt.

Söndagen den 7/8 bevistade vi SIFK:s årliga specialutställning som i år gick av stapeln på Wången. Det var spännande att se norrlandshundarna som inte så ofta tävlar i södra Sverige och domaren Jan Stääv tyckte om Steina som blev BIR! BIM blev Ullälvas Svarri som är så jättefin tycker jag.

Det ni var en semestertripp som hette duga!