I bitande vind, snö och -5°C...

Först tog vi småkvigorna genom vågen. Det gick kanonbra, de är ju vana att bli flyttade den vägen. Vaccinationen sattes i svansvecket och det är ju bra mycket smidigare än att få en hals med ett viftande huvud att vara så pass stilla att inte nålen går av. Största kvigan vägde 474 kg.

Korna hade vi stängt in på halva gödselplattan. Tanken var att de skulle in i gata 2 några stycken åt gången, sedan en och en in i behandlingsburen, vaccineras i den och så gå ut i gata tre. Det gick jättebra. Det är klart att vissa var lite tveksamma och en missade vi för jag släppte ut henne för fort och Åsnan hoppade upp på nackbommen med hela sin tjocka mage så den inte var sig lik efteråt men annars gick det kanonbra. Och det känns ju fint eftersom alltihop ska göras om den 17/12.

En sak som däremot inte känns fint är att vattnet har frusit hos tjurarna. Vi visste att det var nåt tjall med värmekabeln och den personen i familjen som har nödig kompetens för elinstallationer trodde att felet satt i en koppling. Men idag kunde vi luska ut att det nog är ett brott på själva kabeln så det blir till att fixa en ny. Varefter personen utan nödig kompetens fick hämta badkar och vattentunnor och vattna manuellt.

Jag tror att jag ska instifta ett mantra:

MAN FÅR FAN INTE GE SIG!